Norsjö (NV) ‑ Alla har nog som barn upplevt julen som den trevligaste och mest minnesrika av alla högtider, säger fru Gustava Bränström, Risliden, då vi ber henne berätta några julminnen från den tid då hon var barn. Själv minns jag, säger hon, dessa högtider som mycket trevliga och ljusa, trots alla julgåvor och annat var av enklaste slag.

Vi var sju syskon i mitt föräldrahem. Vår far dog då jag var fem år. Det blev sorg i hemmet, men mor kunde ordna till för julen så att det blev trevligt. Jag minns hur hon deltog med oss barn i alla våra glädjeämnen.

Rågbullar med fänkål

Den tiden började förberedelserna för julen hemma hos oss ett par veckor före högtiden. Då slaktades julgrisen. Sedan bakades tunnbröd – kornbröd, för på julafton skulle vi blöta i grytan, en tradition som fortfarande bibehålles hos oss. Efter tunnbrödsbaket, bakade mor runda stora rågbullar med fänkål i. Det var de s.k. julhögarna. Vi barn fick sedan var sin av dessa bullar med smör och en del annat gott till. Den kakan skulle räcka hela julen. Den var god. Jäst i det julbaket bestod av gammal jäst deg, som förvarades i ett träkärl efter en tidigare bakning.

Julpengarna?

Jo, de slantarna skaffade mor genom att sälja smör och ägg. Det blev inte mycket, men det fick räcka. Vi hade alltid julgran. Den klädde vi med gotter och glaskulor i olika färger och glitter, som år efter år förvarades i ett särskilt skrin. Ibland förnyades en del av prydnadssakerna. Allt var så enkelt, men trevligt var det då vi varje ny jul fick ta fram det lilla skrinet och kläda granen.

Pepparkakor till jul

Då var det fest, då hade mor bakat pepparkakor. Det förekom bara då det var jul. Så var det också med den hemlagade goda julkorven. Till julmaten hörde också risgrynsgröt, dessutom kött och annat som fanns i huset.

På julafton tändes julljusen. Jag tror inte att vi hade hemstöpta ljus utan det var nog så att mor köpte ett paket stearinljus, som skulle räcka julen ut. Det vår ett stort ögonblick då ljusen tändes. Den tiden hade vi ingen tomte hemma utan mor delade ut till oss barn de små saker hon hade kunnat åstadkomma. Nog kände vi till att en del andra barn fick mer än vi, men vi var lika glada ändå. Vi visste att vi fick det mor hade råd med; det var uteslutande nyttosaker.

Julevangelium

Efter julklappsutdelningen samlade mor oss barn till en stunds stillhet och andakt kring den största av aIla gåvor. Julens stora högtid var inne! De nytända ljusen tindrade och allt var så vac­kert och stilla. Min äldste bror Per-Johan, vi kallade honom Pelle, läste julevangeliet och spelade sedan på orgeln medan vi sjöng julsånger. Pelle var musikalisk. Jag minns att han spelade vid någon gudstjänst i byn redan då han var nio år, men han blev sjuk och dog vid 20 års ålder.

Vid tiden då min bror avled var jag 11 år. Det var någon av de jularna som jag satte in en överbliven julgran hemma i vår ladugård, berättar fru Brännström. Det var brukligt att korna skulle få det bästa hö som fanns under juldagarna. Den julen ville jag unna dem lite extra; jag klädde den gran satt in i ladugården med havrehalm, samma foder som korna åt, och sedan det var gjort sjöng jag flera julsånger, allt medan korna belåtet tuggade på sitt hö. Det rådde en sällsam stämning även i ladugården, tyckte jag.

Klockan 2 timmar före

Många år har gått sedan dess och mycket har förändrats, även i ett bondehem. Under mina flickår hade vi ställt klockan så att den visade två timmar före. Vi var uppe kl. 7, en rätt klocka var då 5 på morgonen ‑ och på kvällarna var i säng kl. 9, då var en rätt klocka 7 eller 19. Denna bestämda ordning ‑ oavsett hur klockan visade tiden bekom oss väl. Vi var pigga och glada, säger fru Brännström.

Men på tal om julglädjen, så undrar man ibland om nutidens barn med de större möjligheter som nu finns kan glädjas lika mycket som vi äldre gjorde som barn i de enkla förhållanden gom då rådde.

Man önskar att de kunde göra det, säger fru Brännström. Vi ska vara tacksamma för att vi har det så ojämförligt bättre nu än förr. Många kan ge sina barn till jul det mesta av det de vill ha, och det är ingenting att säga om det, men vi får inte glömma, att materiella ting, hur värdefulla de än kan vara, inte är nog för barnen. Den prägel vi äldre sätter på hem­met betyder så mycket, säger fru Brännström och tillägger, att den stora betydelse det av Jesu födelse inte undgår de små. Det skänker värden och minnena består.

Reporter: Hede Gård (Holger Nyström)